Mer finns att läsa på Basenji Sällskapets Hemsida...

URSPRUNGSLAND/HEMLAND
Afrika/England

ANVÄNDNINGSOMRÅDE
Spetslik ras av urhundstyp.

FCI-KLASSIFIKATION
Grupp 5

BAKGRUND / ÄNDAMÅL
Många hävdar att basenjin hör till de äldsta kända hundtyperna. Hundar med närmast identiskt utseende till dagens basenji finns i grottmålningar i Tessili-N-Ajer i Algeriet och målningarna anses vara ca 12 000 år gamla. Rasen anses närmast härstamma från en schensihundtyp från Kwangodistriktet i f d Belgiska Kongo. Det var även från det distriktet som västerlänningar omkring år 1895 rapporterade om små hundar som inte kunde skälla.
Basenjins struphuvud och stämband är annorlunda än hos andra hundar. Stämbandens vibrationer är inte tillräckligt starka för att framkalla ett skall men däremot ett joddlande, gurglande läte som ibland av misstag kan uppfattas som en morrning.
Man har funnit mycket homogena grupper av dessa hundar hos isolerade stammar av pygméfolk i f d Belgiska Kongo, men även i södra Sudan. De används både som jakthund, stugvärmare, renhållningshjon och sällskap till barnen. Stammar i Sudan lär värdesätta sina hundar högt och skänker dem som speciella vänskapsgåvor eller som en del av hemgift. Som jakthund visar de stort mod, snabbhet och uthållighet.
Först 1936 lyckades importer överleva och fortplanta sig i England. Det tog mycket lång tid att få rasen acklimatiserad i västvärlden.